Direktlänk till inlägg 1 februari 2016
Kan inte sova. Jag är en grubblare. Önskar jag kunde låta bli och låta dagen bära sina egna bekymmer som det står i bibeln. Men det går inte. När tankarna väl börjar rotera så hjälper inga sömnpiller, räkna får eller andra metoder. Ligger och glor i taket, vänder och vrider på mig så lakanet blir som en tarm i mitten på madrassen. Går upp en stund. Knaprar i mig halvt knäcke, ett glas mjölk. Lägger mig för att bara fortsätta grubbla. Och när jag grubblar vänds alltid gamla stenar upp. Minnen som jag inte vill ha. Men som sitter inpräntat. Varför ska alltid dom komma upp och plåga mig? Och så ångesten. Fick en attack igår kväll. Har haft det rätt ofta nu. Satt och vaggade mig fram och tillbaka, för jag hatar känslan i mellangärdet och upp i bröstet. Panikkänslan. Vet inte vart jag ska ta vägen. En sobril och sen fram med en papperspåse som jag andades i. Djuuupa andetag. Tack och lov för en förstående man och unge som även skrattade till slut när jag blåser mig blå och yr i en gammal skrynklig påse från Karamellkungen. Fick mig att börja känna bubblet i bröstet som bytte ut ångesten mot skratt. Det va över för denna gången.
Nu är klockan strax efter sex. Ny dag. Lika bra att gå upp. Blott en dag ett ögonblick i sänder/ Helen Min vän i nöden
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 | 4 |
5 | 6 |
7 |
|||
8 |
9 | 10 | 11 |
12 |
13 |
14 |
|||
15 | 16 |
17 |
18 |
19 |
20 |
21 |
|||
22 |
23 |
24 |
25 |
26 | 27 |
28 |
|||
29 |
|||||||||
|