Har valt att kalla min bogg för avskalat just för att kunna skriva  om verkligen allt. Och denna gång handlar det om en sjukdom jag har som många andra också lider av, men skäms över. Tyvärr.  Psykisk ohälsa. Jag är helt enkelt psykiskt sjuk. Och jag skäms inte längre för att prata om det. Varför skulle jag?  Är som vilken sjukdom som helst. Betyder inte att man är dum i bollen eller att man är farlig. Jag mår bara fruktansvärt dåligt. Ibland mer eller mindre. Mitt mående beror på att livet inte harvarit så snällt mot mig. Som en röd tråd genom min uppväxt fram tills nu  har det bråkat med mig och format mig till vad jag är idag. Äter antidepressiva mediciner och lugnande tabletter varje dag för att klara vardagen. Det som är jobbigt med att va psykiskt sjuk är att det inte syns utanpå. Och dom som aldrig upplevt denna sjukdom kan aldrig någonsin sätta sig in i vilket helvete det kan va. Ångesten som ibland från ena stunden till den andra som tar tag i en. Panikkänslan som börjar i magen och vandrar upp till bröstet. Det känns som man ska explodera och man vet inte vart man ska ta vägen. Går inte att sitta still. Vaggar mig fram och tillbaka eller går runt runt tills sobrilen gör sitt jobb. Eller när man bara känner sig anti och ingenting känns roligt. Och det går inte att rycka upp sig som många tror. Spelar ingen roll hur mycket man vill må bättre, har det dåliga psyket ett grepp om dig, så bestämmer den när du mår bättre. Jag ser för det mesta nog glad ut och verkar nog ganska sprallig, men innanför skalet pågår ett krig som är nästan omöjligt att besegra. Som tur är, så har jag något att leva för. Min älskade dotter. Min guldklimp,  min stora kärlek,  mitt allt.  Tack vare henne hittar jag  kraften och motivationen att kämpa. Självklart är jag inte nere i avgrunden hela tiden. Har ju ljusa och goda dagar också. Men den oinbjudna gästen dyker upp med jämna mellanrum och blir kvar tills han drar ett tag igen. Denne som borde skämmas istället som tar sig friheten att dyka upp när det passar!    Man vet aldrig vad som gömmer sig bakom ett leende 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Dags att packa väskan igen efter en toppenvecka i gamla hemstaden Norrköping. Inte lika kul att packa den nu som när man skulle hit. Dels för att spänning och förväntan är borta men oxå för att det alltid lite mer att packa ner när man ska hem som ge...

Idag kom dagen som vi planerat ett tag men ändå såå jobbig. Min prins, min stora kärlek åkte till Marrocko tidigt i morse. Unnar verkligen honom att träffa sin familj igen efter så lång tid. Bröder, systrar, sin pappa och syskonbarn han ens inte sett...

När jag ändå bjuder på hur sjuk jag är så kan jag nu också ta er tillbaka till i julas. Älskar julen och det var dax att klä granen ( ca en månad före jul ) Fram med den inplastade plastgranen, kulor, glitter och glamour. Är så taggad när jag inte hi...

För några år sen när jag blev sjuk i själ och sinne så fick jag problem med minnet. En av anledningarna till att jag är sjukskriven. Pluggar man och jobbar inom vården så är det nog ganska bra om man har någorlunda koll på minnet. Att glömma någon oc...

På lördag om en vecka åker min prins till Marrocko. Och av ett par anledningar så är ingen returbiljett bokad än. Alltså hur länge han blir borta vet vi inte. En anledning är att han inte varit hemma på 8 år! Inte träffat sin familj på så länge. Han ...