Direktlänk till inlägg 3 februari 2016
Igår när mannen klippte håret på mig satt jag med någorlunda stor spegel för att ha lite kontroll. Och jag är den som i vanliga fall inte kollar mig i spegeln mer än nödvändigt. Blir 45 i höst och det upptäckte jag nu att det börjar synas. Jag är inte rädd för att åldras och skulle aldrig någonsin lägga mig under kniven för att få ett yngre ansikte, inte heller botox lockar. Se ut som en uppstoppad barbiedocka, nä tack. Och inte slänger jag ut pengar på antirynkkrämer som jag inte tror ett dugg på. Naturens gång får man acceptera liksom. Än så länge har jag inte så många kråkfötter att tala om heller, men måste ansiktet falla nedåt? Har hört att med åldern så faller kroppen söderut, och det är trist. Man ser så ledsen ut i fejjan då tycker jag. Att mina bröst sen länge landat på knäna när jag tar av mig bhn, gör mig inte ett skvatt. Men ansiktet. En aning svårare att ha en tuttekasse där...Ja ja, är väl bara att gilla läget. För hur jag än vänder på funderingar så har jag ingen talan i detta fall. Hoppas bara att min kropp inte väljer flytta hur söder ut som helst. / Gammal tant
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 | 4 |
5 | 6 |
7 |
|||
8 |
9 | 10 | 11 |
12 |
13 |
14 |
|||
15 | 16 |
17 |
18 |
19 |
20 |
21 |
|||
22 |
23 |
24 |
25 |
26 | 27 |
28 |
|||
29 |
|||||||||
|